www.cancerstiftelsen.se | Tisdag, 23 Maj 2017 | [English]
Gunnar Nilssons Cancerstiftelse
Det går att komma längre.
Det går att rädda fler!

Cancerforskning i världen

Cancer har funnits i alla tider, men eftersom det mest är en ålderssjukdom – risken ökar markant efter 50-årsåldern – var det inte så många som hann drabbas förr jämfört med idag.

Idag räknar vi med att var tredje till var fjärde svensk får cancer någon gång under sin livstid. Detta är mycket mer än för bara för 20–30 år sedan.

Dödligheten i cancer har emellertid inte ökat utan, utan tvärtom avtagit. Möjlighet till bot har alltså ökat under årens lopp och nått ca 50 procent idag mot betydligt lägre siffror förr. Denna förbättring beror på successivt förbättrade metoder att upptäcka och behandla cancer.

Förr fanns bara brännjärnet och kniven som vapen mot cancer, men för ca 100 år sedan började behandlingsmetoder komma med allt kortare mellanrum:

Strålbehandling: 1900
Hormonbehandling: 1920-1930
Cytostatika (”cellgift”): 1940-1950
Enzymbehandling: 1960
Interferonbehandling: 1970
Fotodynamisk (laser-)behandling: 1980
Immunbehandling: 1990
Radioimmunbehandling: 1990

Medan listan förlängs med nya typer av behandlingsmetoder har de ”gamla” förfinats, tex strål- och cytostatikabehandlingar har blivit mer effektiva (t ex i kombination med benmärgs-transplantationer).

Av nya metoder som utprövas kan nämnas vaccinationer och försök att strypa blodtillförseln till cancertumörer.

Det gäller också att använda tillgängliga metoder på mest effektiva sätt, särskilt som cancertumörer är olika känsliga för olika behandlingar. Bara inom cytostatikaområdet finns ett 20-tal olika medel att välja mellan.

Tyvärr tar det många år innan viktiga upptäckter i laboratorierna kommer till praktisk nytta för patienterna. Det är en mödosam process där patienternas säkerhet också måste garanteras.

De viktiga nyheterna hittas i de vetenskapliga tidskrifterna, men brukar dessförinnan offentliggöras vid vetenskapliga möten (kongresser och dylikt). Personliga kontakter är också mycket viktiga i sammanhanget. I Sverige har vi hittills hållit oss väl framme både med att ta fram och använda nya metoder.

Helsingborg 2008

Dick Killander, överläkare på onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Lund.

Clas-Ebbe Lindholm, överläkare på onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset MAS i Malmö.